Underbart! Taggade och redo att tackla den stora mässan ute vid Rho Pero fick vi chi. Strejk! Inga tåg eller bussar! Det är tydligen den första dagen med nya regeringen, eller presidenten, och naturligtvis ska man då demonstrera önskade förändringar.
Lite de-ja-vu från höstens mässa i Paris. Staden var redan extra livlig eftersom VM-finalen i rugby ägde rum samma helg så att Frankrikes nationalsport – strejk – inföll samtidigt gjorde inte saken bättre. Tågen och tunnelbanan ställdes in och många entusiastiska, berusade rugbyfans tacklade varandra för att få tag i någon av det fåtal taxibilar som fanns tillgängliga.
Fredagkvällen spenderade jag och Berit på tågstationen Gar de Lyon (istället för SILMO´s glammiga 40-årsfest) tills vi gav upp hoppet om att tågen skulle börja gå igen. Då tog jag till alla knep, bönade och bad och charmade för kung och fosterland för att hotellet skulle skicka en bil för att hämta oss.
SILMO var således inte lika välbesökt som förväntat och både besökare och utställare kunde berätta historier, vissa mer otroliga än andra, om sin kamp för att ta sig från A till B. En begåvad slutsats vi kom fram till var att mässa, rugbyfinal och strejk inte är en speciellt bra kombination.
Men, tillbaka till Milano. Efter att ha armbågat mig till en taxi (vissla funkar inte alls, som man ser på TV) var vi snart på väg ut mot mässan och det tog faktiskt inte så lång tid ändå. Puh!
Lite de-ja-vu från höstens mässa i Paris. Staden var redan extra livlig eftersom VM-finalen i rugby ägde rum samma helg så att Frankrikes nationalsport – strejk – inföll samtidigt gjorde inte saken bättre. Tågen och tunnelbanan ställdes in och många entusiastiska, berusade rugbyfans tacklade varandra för att få tag i någon av det fåtal taxibilar som fanns tillgängliga.
Fredagkvällen spenderade jag och Berit på tågstationen Gar de Lyon (istället för SILMO´s glammiga 40-årsfest) tills vi gav upp hoppet om att tågen skulle börja gå igen. Då tog jag till alla knep, bönade och bad och charmade för kung och fosterland för att hotellet skulle skicka en bil för att hämta oss.
SILMO var således inte lika välbesökt som förväntat och både besökare och utställare kunde berätta historier, vissa mer otroliga än andra, om sin kamp för att ta sig från A till B. En begåvad slutsats vi kom fram till var att mässa, rugbyfinal och strejk inte är en speciellt bra kombination.
Men, tillbaka till Milano. Efter att ha armbågat mig till en taxi (vissla funkar inte alls, som man ser på TV) var vi snart på väg ut mot mässan och det tog faktiskt inte så lång tid ändå. Puh!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar